Jörgen Forsberg är en av de där stillsamma men oumbärliga bakgrundskrafterna i svensk science fiction-rörelse. Han har alltid varit med och han har aldrig gjort större väsen av sig. Han kommer på pubmöten, han kommer på kongresser, han säger inte så mycket men tänker desto mer. Ofta är det han tänker väldigt roligt, så det är värt att vänta på det.

Dessutom är han väldigt kunnig inom en massa områden, men inte heller det verkar han ha något större behov av att skryta om. Men prova – prata litteratur med Jörgen, eller jazz, opera, konst, klassisk musik, film, historia ... listan kan göras lång. Hans utbildning är inom teknik, före SF-bokhandeln jobbade han i databranschen, men i själ och hjärta är han en humanist med en aldrig sviktande aptit på kultur.

Jag är väldigt glad att få hälsa Jörgen välkommen som fanhedersgäst till Imagicon!

Men liksom de flesta andra fans har Jörgen också ett förflutet utanför fandom, vilket presenteras av vännen Jonas Bagge sålunda:

Jörgen Forsberg kommer ursprungligen från mörkaste Småland. När det börjar bli dags att bli en vuxen och etablerad svensk samhällsmedborgare flyttar han som första steg till Stockholm och börjar studera ingenjörskonst på KTH. Men efter några år börjar mindre hårda saker locka, och han övergår till att studera filmvetenskap. Under de tidiga åren i Stockholm hamnar Jörgen utanför studierna i "dåligt" sällskap bland science fiction-fans, ett engagemang som så småningom leder till SF-bokhandeln (se ovan).

Men det ligger längre fram i tiden. För den omedelbara försörjningens skull tar Jörgen i början av 80-talet anställning på ett datorföretag av källarstorlek (och -kvalitet) som grundats av studiebekanta från KTH. Inom några år försöker detta företag hybrisaktigt ta över delar av datorbranschen från IBM och Microsoft. (Åtminstone inom Sverige.) Hur det gick med den saken vet vi nog alla.

Några kollegor från databranschen lyckas därefter i början av 90-talat locka in Jörgen i ett ännu mer tvivelaktigt företag med målet att med hjälp av datorer styra öltappar, hälla vin, pytsa sprit och blanda drinkar i restauranger och barer. Nivån på detta företag illustreras av att produktionen inledningvis bokstavligt talat sköts av Jörgen ensam hemma på köksbordet. Som den kloke man han är så slutar han snart med leverantörssidan av etanolen men behåller som vi som känner honom vet sin uppskattning av en god maltprodukt i gott sällskap. Gärna under avlyssnande av bra jazzmusik.

Har då Jörgen nu vuxit upp till att bli en vuxen och etablerad svensk samhällsmedborgare? Hans karriär har definitivt inte varit typisk och spikrak, men eftersom han i dag tillsammans med några likasinnade driver en av de få kvarvarande traditionella bokhandlarna i Stockholm, bör svaret bli ett definitivt ja.